HÄRNÖSAND GENOM TIDERNA

Tillbaks i tiden. / Nu backar vi tillbaka i tiden och går till den senaste istiden som försvann för cirka tio tusen år sedan. Vårdkasberget i Härnösand låg då mer än 100 meter under havsytan. För cirka 7300 år sedan låg iskanten vid Härnöns södra del och hundra år senare vid Hemsön. Istäckets tjocklek var som mest 3,5 kilometer. Vattennivån var då 285 meter högre än i dag och havet gick ända upp till Näsåker som då var en havsvik. Enstaka så kallade kalottberg stack upp som små öar. Ett känt exempel på kalottberg är Skulebergets topp.

Allt eftersom årtusenden gick och landhöjningen pågick kom de högsta topparna fram,Vårdkasen, Fälleberget och Speckstaberget. Då kunde man segla genom Gånsviksdalen och alla småholmar som uppstod. De första bosättningarna låg då vid Solumsjön, Örsjön och Gånsviksdalen. Mycket få redskap från den tiden har hittats. De tidigaste fynden är några stenyxor, från Bondsjö by och Skjollsta i Stigsjö.  När befolkningen ökade uppstod en marknadsplats där man träffades en gång om året för att sälja och byta varor med varandra. Det var saker som kött, fisk, skinn med mera. Marknaden benämndes som Korsmässo- marknaden och finns som bekant fortfarande kvar, dock i en annan form.

Tiden gick och Gustav Wasa ville grunda en stad som nu hade börjat växa fram vid nuvarande plats. Det gick dock trögt och ingenting hände. Gustav Wasa var rasande på fogden i Ångermanland som inte fick någonting gjort. När Gustaf Wasa dog år 1560 tog en av hans söner, Johan III över uppgiften. Han hotade de tjuriga bönderna. handelsmän och hantverkare  med att skickas till Livland eller Kurland om man inte satt igång med byggandet. Då blev det fart, speciellt då han tvingade folk från hela länet att hjälpa till. Till slut grundades alltså Härnösand 1585 av Johan III. Staden hade då inte mer än 2-300 invånare, men växte sakta. Strax därefter startade man byggandet av stadens första kyrka år 1592 som låg på ungefär samma plats som den nuvarande Domkyrkan. Tidigare hade det funnits ett kapell intill Kapellsberget men det exakta läget är okänt.

Fiskeläge / Härnösand såg på den tiden ut som vilket fiskeläge som helst. Sjöbodarna med bryggor och sandstrand låg tätt packade intill varandra. En gata mellan sjöbodarna och boningshusen sträckte sig från torget upp till norrstaden. Bakom boningshusen hade man ladugårdar och visthus, samt åkertäppor upp till Brunnshusgatan. Då Härnösand var en sjöstad, låg det väl till hands att man kunde tillverka egna fartyg och mindre båtar. Det första varvet fanns i över 50 år och låg på torget som då var betydligt mindre än idag.

Då bebyggelsen utökades blev det för trångt och verksamheten där upphörde. Nästa varv lades då på Kronholmen 1649 och fanns där i drygt tvåhundra år, fram till1876. Det hade då producerat närmare 200 fartyg och hade som mest fyra stapelbäddar. Det första skeppet hette just Hernösand och byggdes för Kronan. Det förde 14 kanoner och var mycket välbyggt. Under perioden 1648-1930 har det funnits fem varv inom stadens område. Några kanonslupar tillverkades också som deltog i slaget vid Svensksund. År 1845 var Härnösand den fjärde största rederistaden i landet . En av de största redarna var Johan Carl Kempe född 1799.

Johan Nyberg skapade Skeppsbron / Många av våra platser och vägar har fått namn efter sig av kända och betydande personer. T.ex. Johan Nybergs väg är uppkallad efter honom, en utexaminerad sjökapten född 1803 i Nyland. Tiden på sjön blev dock inte så lång för Johan. Han klev iland och flyttade till Bollsta där han startade ett varv där han byggde några skepp för transport av virke, och tog hem vete, korn, mjöl med mera. Affärerna gick bra och när han dog barnlös 1875, donerade han stora summor till bl.a. Härnösand, varav 15.000 kr till varvet och 40.000 kr till saneringen av strandtomter och sjöbodar. Tack vare Johan Nyberg försvann sjöbodar och bryggor vid Skeppsbron.  Istället byggdes kajer som bekostades av Nyberg.

Tullporten / En annan plats är Tullporten som omnämns dagligen. Ungefär där landstingets sessionsal ligger fanns en stor port som var målad i vitt och blått. Personer som kom till staden med varor fick där erlägga en tullavgift. Även på Härnön fanns ett tull staket som gick från Norrstan upp till Brunnshusgatan och ner till Östanbäcken. Staketet gick även ut i vattnet för att hindra smuggling sjövägen. När det gällde sjukvård var det inte så mycket man kunde åstadkomma då det mesta var kvacksalveri. Vissa gamla recept fungerade dock ibland. Den första utexaminerade läkaren kom till H-sand 1744, han hette Nils Gissler och kom från Stockholm. Han var elev hos Carl von Linné. Det första apoteket tillkom 1748 och tre år senare fick man den första barnmorskan.

Respass / Skulle man ut och resa på den här tiden var det inte bara att åka iväg. Nej, då måste man ha magistratens tillstånd i form av ett respass. Reglerad sjötrafik kom för första gången 1837 då man kunde köpa biljetter till Stockholm. Tidigare anlitade man fraktfartyg där man kunde få följa med i mån av plats. När Mellanholmen  kom upp ur havet till följd av landhöjningen byggde man två broar varav en med klaff. De stod klara 1658.

Roddmadamer / Dagens Nybron fanns inte då utan där hade man roddmadamer och senare även män som då anlitades för övertransport. Först kostade det 2 öre men när man höjde till 5 öre blev det ett ramaskri bland folket. Utvecklingen flöt på och redan år 1885 blev Härnösand en av de första städerna i hela Europa med elektrisk gatubelysning, som drevs från ett kraftverk i Gådaån. Några år senare, 1894 byggde man Kronholmsbron  (nuvarande Nybron) och då försvann roddtransporterna. En mindre känd bro som kallades för Kyrkbron fanns också vid gatan mellan stortorget och kyrkan, som skar av Östanbäcken.

Vid byn Helgum där norrstigen gick fram mot Mark bodde en man som hette Hans Cristoffer Hanson (Bure) som är i rakt nedstigande anfader till mig själv. Han var storbonde, gästgivare, riksdagsman samt länsman. Han var också med att underteckna Älvsborgs lösen 1613. Hans far hette Johannes Laurenti (Bure) och var med brodern Engelbert en av de första kyrkoherdarna i H-sand.

Göran Hagfors.