MOTBOKEN 1953

Samhällsproplem. I början av 1900-talet drack svenskarna så mycket sprit att det blivit ett samhällsproblem. För att komma tillrätta med alkoholkonsumtionen infördes därför 1914 i vissa delar av landet och 1917 i hela landet något som kallades motbok. En motbok krävdes för att kunna inköpa spritdrycker och kunde fås av män efter skriftlig anmälan.

Äldersgräns. Åldersgänsen var 25 år för ogifta och 21 år för gifta. Alla ansökningar prövades mycket noga, fast anställning, god ekonomi och skötsamhet krävdes. Motboken var strängt personlig och fick inte lånas ut och inköpen måste ske i bestämd butik. I början var ransonen en eller två liter i månaden, steg senare till tre och fyra liter. Gifta kvinnor ansågs inte behöva någon motbok. Ogifta kvinnor kunde ansöka och tilldelades då en eller två liter i kvartalet. 

Pensionärer. Pensionärer hade lika tilldelning som kvinnor. Vin var inte ransonerat men de som köpte för mycket blev rapporterade och kunde straffas med att bli avtagen sin motbok. Även de som åkte fast för fylleri tappade sin motbok. Starköl fanns inte att köpa på Systembolaget, drycken fanns bara på apotek och kunde endast fås mot recept. Starköl ansågs vara bra medicin mot högt blodtryck och aptitlöshet. I motboken fanns det sidor för stämpling och rekvisitionsblad: en rekvisition med egenhändig namnteckning måste lämnas vid varje köp.

Butikens tjänstemän. En av butikens tjänstemän kontrollerade köparen i sitt kundregister och om kunden godkändes satte tjänstemannen dit sin stämpel och skickade kunden vidare till nästa kö  för att betala. Sedan fick kunden gå till ytterligare en kö för att få flaskan inslagen och överlämnad. På helger och avlöningsdagar ringlade långa köer på gatorna utanför systembolagen, de som kommit in men inte fått sin flaska vid stängningsdags visades obönhörligt ut och fick återkomma en annan dag. 

År 1955 Motboken avskaffades. / Den 1 oktober 1955 avskaffades motboken i Sverige och alla över 21 år fick köpa hur mycket de ville. De nya spritlagarna som trädde i kraft medgav fri inköpsrätt för spritvaror. Nu kunde man även få köpa starköl i systembutikerna, tidigare fick starköl endast köpas mot recept på apotek. Det så kallade Brattsystemet som nu avskaffades tillkom på initiativ av läkaren och politikern Iwan Bratt. Från 1914 tillämpades det i Stockholm och från 1917 till första oktober 1955 i hela Sverige. Systemet innebar att köpare av rusdrycker hos Systembolaget fick anhålla om inköpsrätt. Därefter kontrollerades den sökandes skötsamhet. Som bevis på inköpsrätten utfärdades en motbok, i vilken samtliga inköp registrerades. Vid missbruk kunde inköpsrätten dras in.